Incidents

Jag har ett perfekt försvar för att jag & många hästtjejer "alltid" är sena.. som igår t.ex: Jag står på toan med handduken runt mej då jag precis duschat, tidsplanen fortfarande intakt, skulle va i stan kl 21. då ser jag genom fönstret att min fölunge står på fel sida om staketet & han får mängder med el-stötar då han gång på gång springer in i tråden för att försöka komma in till mamma igen. jag får då lite smått panik, slänger handduken, drar på mej första bästa vilket blir en hoodie & mina ulliga mjukisbyxor & springer ut i den typ 25 grader varma kvällssolen..

Drar ut strömmen till hagen & intar ett något långsammare tempo då jag går ner för att rädda förvirrade lilla fölis från diket. caprice som agerat orolig hästmamma under några traumatiska minuter slappnar väldigt tydligt av när jag kommer & överlåter ansvaret fullständigt - hon ställer sej & betar.

Jag försöker få me mej Cornelius utmed staketet så att vi kan ta oss upp till grinden några 100m bort. efter att verkligen ha puttat på där bak en stund så sätter han iväg som ett spjut men trött som han va efter ATG-resan så springer han in i ett träd. ooops. men snabbt iväg igen & efter mycke virrande fram & tillbaka & hit & dit så lyckas jag få in honom i hagen där caprice lugnt väntar..

Vid detta laget va känslan av nyduschad som bortblåst & jag stapplade in i huset för att byta till lite bättre värmeanpassade klädesplagg.

Jag blev naturligtvis sen till stan.

Med detta sagt vill jag bara göra alla observanta på att man IBLAND inte kan styra sin tid. djur är väldigt oberäkneliga. sånt här har en tendens att ALLTID hända när man inte har tid. så de så ;)

---

I´ve got a perfect excuse why I and many other horsepeople often are late.. like yesterday for an example: I stood in the bathroom wrapped in a towel since I had just showered, still on schedule, I was going to be in town at 9 pm. then I see through the window that the foal is on the wrong side of the fence and he´s getting numerous electic chocks when he repeatedly tries to get into the paddock again. I start to panic a little and throw the towel, put on first best clothes I find which is a hoodie and very warm sweatpants and run out in the 77F hot evening sun.

I unplug the power to the paddock and enter a slower pace as I walk down to rescue my baby foal from the ditch. caprice who has acted worried mom during a few traumatic minutes very clearly relaxes when I get there and leaves the responsibility completely to me - she begins to graze.

I try to get Cornelius to walk among the fence to get to the gate a few yards away. after pushing him in front of me for a while he sets off full speed into a tree. aoch! he was obviously very tired from his trip in the trailer yesterday. but he set off again and after many runs back and fourth I got him into the paddock again where caprice calmly waited.

By this time the feeling of shower was gone and I stumbled into the house to change into something better temperature adapted.

Of course I was now late for town.

And by saying this I want to let you know that you SOMETIMES can not control your time. animals are very unpredictable and these things tend to happen when you least have time for it. so there ;)