Min axel gör så ont!!! inte bra. jag spenderade hela förra hösten på sjukgymnastiken tack vare den skit-axeln & jag är inte särskilt sugen på att göra de igen. de va så att jag va ute & sprang i lördags & jag får alltid så konstigt ont i axeln när jag springer, o så även denna gång. blä. vad hände me endorfinerna som sägs vara kroppens egna smärtstillande & som utsöndras när man motionerar? huh?!? var är dom när man behöver dom? för jag kände då verkligen inte av dom i lördags.
Hur som helst - jag sprang några km in på en grusväg & saktade sen ner till att gå eftersom jag inte visste var jag va nånstans, men jag tänkte att "äh, man kommer väl nånstans" så jag fortsatte.... och fortsatte... och fortsatte! de enda jag såg va grusvägar, avverkad skog & myrstackar. inga hus, vatten eller avtagsvägar. men jag tänkte att vägen leder väl nånstans & nu är de ingen idé att vända längre. jag gick i EN OCH EN HALV TIMME! sen kom jag ut där jag hade tagit in på grusvägen. jävla tvärskog. bara skog överallt. de måste varit en mil jag gick! usch. svajig på benen då jag bara ätit ett ägg till frulle snubblade jag hemåt & däckade i soffan.
De va de värsta jag varit me om på länge. har fortfarande träningsvärk. aldrig mer!
My shoulder hurts!! not good. I spent the entire last fall at the physiotherapy-center thanks to that crappy shoulder and I am not keen on doing it again. the thing was I was out running this saturday and my shoulder always hurts when I run, and so also this time. what happened to the endorphines which is said to be the body´s own painkillers? huh?! where are those when you need them? cause I sure didn´t feel them this saturday!
However - I ran for 2 miles and then got on a road into the woods, then I slowed down cause I didn´t know where I was anymore. but I thought that "hey, it must lead to somewhere" so I kept on going....and going....and going....and going! wherever I looked there were harvested wood, roads and anthills. no houses, water or other roads to get on. but I kept thinking that it was leading to somewhere and there was no point in going back anymore since I had already gone too far. I walked for AN HOUR AND A HALF! then I got out to where I started in the first place. stupid Tvärskog (the name of where I live, "skog" means woods/forest in english, and it suits very good, turns out there´s woods everywhere!) I must have been walking for like 6 or 7 miles!!! horrible. on weak swaying legs since I had only had an egg for breakfast I stumbled home & collapsed on the couch.
It was a nightmare. my legs are still sore. never again!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar