Nu har jag varit duktig & lydit alla andras & mitt hälso-samvetes rekommendationer & tagit de extremt lugnt hela helgen... o jag känner att de här me att ta de lugnt - de är inte jag! inte de minsta. jag går mej själv på nerverna & de slutar me att jag närapå sliter av mitt eget hår.
Jag vill verkligen att Caprice fölar nån gång så jag kan börja ägna mej åt nåt vettigt. framför allt vill jag börja rida igen. hon har gått 7 dgr över tiden nu & jag är rastlös. hatar att vänta. jag har väntat i 11 månader! räcker inte de? hon kan inte bli större nu, då spricker magen!
Jag tar & åker ner till affären, hitta nåt att äta, som om jag inte redan äter som en häst när jag sitter hemma & har tråkigt... men ändå, jag behöver göra NÅNTING.
English
I´ve been very good this weekend. I followed everyone´s and my own conscience´s recommendations and lay low this weekend... and I have come to the conclusion that the whole lay-low-thing, it´s not my thing. not at all! Im seriously working my own last nerv and it all ends with me almost tearing my hair off my head.
I really want my horse to give birth soon. Im going crazy here, I need something important to do. Most of all I want to start riding again, I need a purpose and a project to work on, and the one thing I really feel cut out for is riding, and for the last year I haven´t ridden much at all. I cant stand this. Caprice is over her labor-date with 7 days now, and if we´re unlucky it can be 3 more weeks. for god´s sake I´ve been waiting for 11 months, dont make it one more. she cant get any bigger now, her belly will explode!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar