jag har verkligen gjort mitt bästa för att ignorera alla tecken på stress. mamma & pappas alla varningar har gått in genom ena örat & ut genom de andra, "nämen jag orkar" "jag tycker om att ha mkt & göra" eller "äh, de lugnar snart ner sej". guess what? turns out saker & ting inte alls lugnar ner sej av sej själva. blä.
men hur ska jag kunna veta hur man ska må när man mår bra om jag alltid har varit sån här? jag vet inget annat. allt har gått på i ett snabbt accelererande tempo sen studenten 06 & de va först 08-09 som kroppen började säga ifrån på allvar. lyssnade jag då? nä! lyssnar jag nu? lite mer.
de är först nu, när jag har kollat vad jag skrivit ner, svart på vitt, hur många sjukdomar som jag haft sen 2008 när alla hemska saker började hända :( & hur många ggr jag flyttat runt, mest utomlands oxå vilket måste va en ännu större stressfaktor, som jag förstår att de faktiskt är min kropps sätt att säga ifrån, att jag måste lugna ner mej, koppla av, inte ha 7000 bollar i luften hela dagarna. alltid nåt på gång. "åh shit en lucka, då hinner jag me de, de måste ju ändå göras". har de nånsin hetat: "åh en lucka, då kan jag vila, läsa en bok, sova, sitta still?" nä. aldrig nånsin.
men idag har jag sovit från 16-20, efter jobbet :) inte dåligt av mej.
att jag blivit sjuk & mkt har hänt & gått fel vid just dom tillfällena de hänt känns inte längre särskilt konstigt elle orättvist. skyll dej själv annika! men nu är de på väg åt rätt håll iaf... :)
hittade lite härliga bilder igår :)
mamma & pappa, ni är bäst! måste säga de, säger de nog inte så ofta :)
Irland 2006. Pappa: "hörrludu, Pia, nu schluuutar du ta kort!" hahaha, skoja ba pappa :p
Irland 2006 Mamma & Luna, kattungen som jag & Kate räddade från en säker död när hon va nyfödd & födde upp alldeles själva :)
Terese & Alicia. "Hey mom, smell my armpit" :p hahaha
Trött & söt lillebror för många år sen i Saltvik, tror inte ens de va jul utan vi tog på honom mössan iaf :p


Man blir klokare med åren, en del i alla fall.
SvaraRaderaSkillnaden mellan vis eller inte vis är om man lär sig nåt på vägen. Det gör du ju. Precis som du säger kan man ju inte veta innan man provat. Lätt att ha åsikter, förutfattade meningar etc. om man inte upplevt. Däri ligger skillnaden mellan tro och veta. Du är nu en vis liten gumma som själv kan välja om du ska va snäll och ta hand om dej, eller satsa 150 % och se vad som händer. 100 % kanske räcker.
Ett liv en dag en kropp.
Carpe diem fast klokt.
Dagens sanning!
SvaraRaderaDags att ta tag i livet nu. Livskvalitét!
Puss