Im my own worst enemy

de har hänt alldeles för mycke dom senaste dagarna.

torsdagen ryckte jag manar i långemåla hos linda, elle & sandra. kul att träffa dom igen. men jag fick en sån inåtahelvetes smäll i pannan av en av hästarna när jag ryckte den, hon blev rädd för nåt & slog hela sitt huvud me grimspännet i pannan på mej me sån kraft att jag flög som en vante, av pallen, genom luften & ner på backen, där jag blev stående me ett snurrande huvud i nåra minuter.
jag är ganska säker på att nåt står fel till uppe i huvet på mej för jag har varit snurrig, haft ont & mått illa efter de, fortfarande idag så har de inte gått över. men va hjälper de att kolla upp de? inget. "ta en panodil & åk hem & vila." känns som man har hört den förr.

har jobbat helgen i lagårn & kände att jag gärna hade varit kvar där, ville inte åka hem till alla problem, jag klarar inte riktigt av de längre. lördagen va helt förjävlig. helt knäckt. de har tagit mej mer än två år att förstå hur stressad jag är, så jag har tänkt på allt den här helgen, o jag ska sakta men säkert göra mej av me alla stressfaktorer i mitt liv. zinzano är nr.1 just nu & me han ur världen så tror jag att såå många stenar lyfter från mina axlar.

de har förhoppingsvis gått så pass långt nu att jag klarar att ta den här diskussionen me hans ägare! så pass långt att jag skiter fullständigt i om hon blir arg, skiter i om hon tkr de är värt att dra till advokat, skiter i vad som händer, bara jag blir av me honom. jag kan inte förstöra mer för mej själv nu, jag måste göra saker som jag mår bra av & som inte sätter ännu större krav på mej!

jag är helt utmattad idag, både i kroppen efter jobbet, i huvet efter hjärnskakningen & känslomässigt så är jag bara ett enda stort sammanbrott. de underlättar att ha så fina vänner som sparris & ellan som man kan prata igenom saker me. fint me folk som känner en & kan förstå.
ni betyder väldigt mkt för mej! <3