mitt hjärta

borstade caprice utomhus igår igen. hon tycker de är såå mysigt...

jag stängde för grindarna & släppte henne lös utanför boxarna så hon fick stå & käka gräs medan jag borstade henne. sen när jag började ta kort blev jag tvungen att ta på henne grimman annars gick hon iväg. caprice gillar nämligen inte kameror. hon blir skitpissed när jag tar fram mobilen, haha.

sen släppte jag lös henne igen & så ba satte jag mej ner där ute hos henne medan jag smsade & drack min herbalieshake som är ett måste innan träningen ;) o hon kom fram till mej & nosade mej i håret & på kinden & stod så jättelänge.

tror inte ni förstår hur nära man känna sej me en häst. hur jag känner sån lycka genom att bara va i närheten av caprice. me tanke på hur jag mår vissa dagar när jag känner sån press & inte får nån ro i kroppen, så är de ofattbart att förstå att en häst kan ha sån påverkan på en genom endast sin närvaro. all stress ba rinner av mej & jag blir så lugn. de är ett väldigt starkt band. svårt att sätta ord på.

hon är en väldigt speciell häst...

jävla tjat va? ;) haha mkt möjligt. men de finns mkt att glädjas åt & ibland är de lätt att glömma att de materiella är bara just materiellt - att allt de materiella funkar är ju inte detsamma som att man är lycklig. o tvärtom.

mitt i problemen som känns hopplösa ibland så finns de nånting mycke större & vackrare som betyder mer än allt annat...