panikångest

hade en väldigt jobbig natt iförrgår... fick sån jäkla panikångest när jag skulle sova, de va jättelänge sen jag fick en så stark attack så jag blev så chockad...

den paniken går inte beskriva, de är så fruktansvärt hemskt & de går inte över... jag försöker alltid tvinga mej själv att tänka på annat & försöka lugna mej själv men de fortsätter ba rusa på ännu snabbare & jag får ännu mer panik & till slut så bryter jag ju ihop för de inte finns nåt jag kan göra åt saken! sen tar de en stund & sen är de borta, puts väck, o även om jag tänker exakt samma tankar då så kommer inte den ångesten tillbaka, då kommer de ba tårar & så...men de är så skumt, de känns ju som de är nåt annat som styr de, de är obehagligt! usch jag hatar de! som nu, när jag sitter & skriver om de så tänker jag ju samma tankar, men de kommer ingen panik, de är ju de som är skumt, de är vissa tillfällen de kommer o jag kan varken framkalla de (om jag så vill) elle stoppa de! jag trodde ett tag att de bara va på nätterna, men jag har för mej att de hänt dagtid oxå nån gång, visserligen väldigt sällan men ändå...

jag känner lixom att tankarna smyger fram när jag ska sova, så jag börjar redan då att tänka bort de, men de är som att hjärnan styr sej själv - mot paniktankarna - o sen finns de inget stopp! de finns absolut inget som hjälper & de gör mej så ledsen... dom kommer iaf mer sällan numera & jag har inga mardrömmar längre (peppar peppar) jag förstår inte va de är som gör att jag alltid har haft sån här panikångest, de har jag haft ända sen jag va liten, bara nåra år gammal, känns som att de borde va nån händelse under dagen som gör att de löser ut paniken på kvällen sen... men än så länge har jag inte lyckats komma underfund me va de skulle va isf. de bara blir så ibland, o att jag bor ensam är ingenting som gör nån skillnad, för jag minns att jag fick sån här panik när jag bodde me thomas oxå...

så trots att jag hade jobbat till 1 i förrgår så att klockan va närmare 2 när jag gick o la mej så fick jag läsa min bok i säkert 45 minuter innan jag vågade försöka somna igen... sen gick de bra men jag va så nervös igår när jag skulle sova så jag började läsa boken innan jag ens försökte sova, o de gick bra då...för den här gången.

de va så länge sen att jag nästan hade börjat tro att jag aldrig skulle behöva oroa mej för de igen...så blir ju så knäckt när de kommer helt oväntat! de kommer nog aldrig gå över egentligen... :(

vad jag får sån panik över vet ba mina närmaste o jag har alltid haft de på de sättet, jag gillar inte att prata om de me folk... men jag skriver om de för att testa om de kan hjälpa att göra de lättare i framtiden... :/