Ännu en vildhäst :p

Igår va de dags för första dressyrträningen för Jennie. zinzano va urduktig, skötte sej lika bra som sist jag red, de blev visserligen en bakutspark men jennie sa att de beror på att jag fattade galopp på sämsta tänkbara stället & att de är drf han bråkar & vips så fixade vi de & sen hade han inga dumheter alls för sej längre. jag behövde lite coaching för att starta på rätt sätt me han, den här träningen kom precis i rätt tid. känner mej grymt positiv, tror de kommer hända mycke nu emellan denna & nästa träning.

jag gav mej ut på caprice i skogen imorse & tänkte hon skulle tycka de va jobbigt me en halvtimmes snöpulsning, men icke... inte den hästen inte, jag tror hon går på ecstasy! de började relativt lugnt på vägen från stallet, men för varje steg vi tog gick skritten fortare & fortare & jag som tänkte att vi skulle göra lite halter här & var fick ganska snabbt ge upp min plan om en lugn & skön skrittur & istället börja vänja mej vid tanken att jag kmr inte längre - när de gäller skogsridning så har jag absolut inget att säga till om.

caprice gör som hon vill...

o eftersom hon är min lilla pärla så har jag såå svårt att bli sur på henne... jag har haft henne sen hon va bebis lixom, snart 9 år sen & hon har alltid varit som en liten ängel så nu får jag väl tillåta henne att ha vissa grejer som hon bestämmer över själv...

när vi kommit runt skogsstigen & va på väg hemåt igen så tänkte jag att vi skulle trava lite. hon blev förstås överlycklig & de va INTE populärt när jag sen saktade av till skritt. de va då hon blev tokig....

hon stod & trampa & takta som en galning, sen trava hon iväg, så jag tog tag i henne & gjorde halt, & då börja hon hoppa jämfota istället, sen va vi ner i diket & vände som, som tur va, va överfullt me snö, sen studsade hon in me rumpan före i en buske & for upp & ner som en gummiboll medan jag satt där - me en uppgiven & inte särskilt road min & me fullt me grenar som gång på gång slog mej i huvet, på en häst som without a doubt är gjord av ren dynamit - & funderade på om jag skulle göra ett försök att hinna av & rädda sadel & träns iaf innan hästen sätter av upp mot stjärnorna elle om jag helt enkelt skulle ge upp totalt, släppa tyglarna, hålla i mej för allt va jag har i sadeln & ba hänga me & se vart färden bär & var den tar stopp, OM den tar stopp vill säga...

sen kom de en bil me släp & körde förbi & bara för att min häst är fullkomligt trafiksäker betyder inte de att hon inte ser sin chans att spela över när tillfälle ges... hon vet vad hon gör, de ska ni veta, o jag vet oxå vad hon gör, men jag litar på henne. hon skulle aldrig få rycket på riktigt, hon gör de när hon vet att hon kan, typ som på den ängen där vi stod idag, då vet hon att de egentligen är lugnt... men de är ändå inte kul, för när hon pepprat upp sej så där mkt så sitter de verkligen i... så de va ju bara att börja takta hemåt i 780 & se glad ut medan hår & kinder låg helt bakåtstrukna av farten...

vilken trevlig ridtur, caprice, tack så mycket! haha. as much as I stör mej på hennes temperament ibland så är de verkligen de som gör henne så otrolig. hon skulle aldrig kunnat lära sej piaff, spansk skritt & sånt om de inte vore för att hon har så stark personlighet & att de rinner över lite i huvet ibland ;) <3