Tillbaka på jobbet...

...jag började första dagen på jobbet efter semestern me att blanda ihop schemat så att när jag körde in på lagårdsplan kl 5 måndag morgon så stod till min stora förvåning Mys bil där?! Great tänkte jag, jag har vimsat till de som vanligt! nu va de ju tur i oturen att My va helt sjukt hes & febrig & hade därför inte nåt alls emot att åka hem igen, så då löste de sej - jag slapp åka dit i onödan & hon fick välbehövlig vila. ibland är de skumt hur de verkligen måste va nån mening me allt.

de va ingen trevlig miljö för korna att stå & mjölka i märkte jag när jag satt igång, dom stackarna blev ju bitna stup i sekunden av alla satans miniflugor!! jag led verkligen me kostackarna, jag har nämligen själv helt sönderbitna ben av dom asen, & kunde därför inte klandra korna när dom gång på gång sparkade av sej maskinerna. mej hann dom dock inte sätta sej på, eftersom jag flängde fram & tillbaka som värsta supersonic & satte på maskiner till höger & vänster. inte en lugn stund under hela mjölkpasset.

inte nog me de, va tvungen att sätta sparkbågar på vissa kor som sparkade så mycke att dom aldrig blev färdigmjölkade, o en av korna va uppenbarligen inte van vid de & la sej mot bågen. där tog ju stålrören & allt emot så hon kunde ju inte ramla tänkte jag, men va tog de, 2 sekunder?, sen sa de BRAK & kon drar i backen. hon försökte gång på gång resa sej upp men de gick ju inte me bågen på så hon hamnade bara längre & längre fram & kon framför hamnade helt plötsligt på platsen bakom. på vägen dit drog kon me sej hela jävla inredningen & slangar flög hej vilt. under tiden går jag bredvid & fumlar stressat me att få bort mjölkmaskinens alla snören & slangar & sen fort som fan ta av sparkbågen så att hon kunde resa sej. PUH! hon kom snabbt upp på benen & hon fick stå & återhämta sej ett tag för hon flåsade så, men i övrigt va hon oskadd.

de låter alltid värre än va de är, de är nog mest att kor är så stora så de blir sån kraft i allt dom gör. o när slangarna lossnar så tjuter ju vakuumet så satan så man skyndar sej ju inte bara för kossans skull utan oxå för sin egna stackars hörsels skull.

värre blev de. i annan bemärkelse. praktikanten kom ner i gropen kl 7 & började snacka skit, som vanligt, & följde mej tätt i hälarna även om jag så bara tog ETT steg åt nåt håll, som vanligt. idag fick jag dessutom en arm om axlarna som ett slags välkomnande tillbaka från semestern. de va droppen, tänkte jag. inte så farligt, kan tyckas, men jobbar man me denna man så förstår man. o jag kan inte me de där, att man måste pusha igång folk till att jobba. jag får alltid säga åt han att sätta igång, annars skulle han lätt stå kvar hela mjölkpasset. idag väntade jag dock inga 3 minuter elle va de nu kan va man brukar ägna åt att prata. nu sa jag me en gång att "du kan väl sätta igång att jobba för jag har lite att göra här" & då gick han minsann iväg me en gång. hoppla.

dagen blev bättre framåt förmiddan. trodde de va kört me allt, men de visade sej bli en superbra dag på jobbet. tisdagen va lika bra den. älskar att jobba när jag har att göra precis hela tiden & slipper fråga va som behöver göras. så ja, de va riktigt roligt att komma tillbaka till jobbet, trots söndagsångesten. men de hör väl till :)