Så hemskt!

dagens första klantande inträffade efter mjölkningen när jag skulle ta minilastarn & byta från griparn till skopan. jag satte av griparn & backade därifrån. när jag backat klart & vände mej så såg jag att jag hade glömt att koppla ur hydraulikslangarna så jag hade vält omkull griparn. åfan. men de kan inte va så svårt att sätta upp den igen. trodde jag ja. de gick ICKE. för tungt för mej. jag gav mej själv en välförtjänt uppgiven suck & gick därifrån för att få i mej lite mat innan jag tog itu me de igen. blä.

så här ska den alltså inte ligga.

dagen tog en tråkig vändning efter frullen när kristina & jag hade släppt ut korna. en ko som skulle kalva & gått över tiden väldigt mycke såg inte längre kalvningsklar ut & vi insåg att här va nåt riktigt fel. kristina fixade ihop massa kalvningshjälpredskap & gick sen in & kände på kalven, som mycke riktigt låg i felläge. ena frambenet låg böjt bakåt iställe för sträckt rakt fram som de måste göra för att kalven ska kunna komma ut. den va även död så benet va ju stelt så varje gång hon fick fram benet för att sätta en kedja om de, som man sätter runt kotbenen på frambenen för att kunna hjälpa till att dra ut kalven, så åkte benet tillbaka i böjt läge. hon hade behövt få in båda armarna men de fanns ju inte plats för de eftersom kostackarn hade börja stänga igen sej.

efter en timme av tappert kämpande fick kristina runt kedjan om benet, anders hade hämtat utdragarn som jag inte ens tänker gå in på att beskriva för er, för invecklat, men hur som helst så är de ett redskap som hjälper att dra ut kalvar på ett sätt som inte skadar kon. jag stod & höll kons huvud högt i grimma tills allt satt på plats & vi hade fått ut båda benen, sen orkade hon inte längre stå upp så hon bara föll, raka ben, rakt åt sidan & när hon sen låg där i halmen så började jobbet me att dra ut hela kalven. när huvet äntligen kom fram såg vi att de hade släppt, såg ut som de inte hade nåt skallben, & de hade svällt.

när vi kommit halvvägs, bröstkorgen på kalven va ute, så tog de helt stopp. utdragarn räckte knappt till längre & vi flyttade om repen till knäna på kalven & fortsatte försöka dra, men de va nästan omöjligt. vi fick pumpa in mängder me glidslem me en slang & hoppas på att de skulle hjälpa. problemet va att ko & kalv nu satt fast bäcken mot bäcken & bakom allt de va de bara vakuum, så de rörde sej ju inte ett dugg.

men efter säkert en halvtimme på samma ställe så lossnade de till slut & resten av kalven kom ut. de va en väldigt smal kalv så den enda anledningen till att de va så svårt va ju att hon stängt igen livmoderhalsen så mycke att den inte va mer än  ca 2 dm i diameter. stackars stackars ko. de måste gjort nåt så sjukt ont. hon har typ 50-50 % att överleva detta pga infektionen som blivit inuti kon. hon är behandlad nu & man hoppas ju på de bästa, men dom blir ju inte helt normala i psyket efter en sån händelse heller, som ni säkert förstår, tänk er själva bara, men nu är den värsta smärtan iaf borta.

de tog hela dan, fram till kl ett. så de blev inte så mycke mer gjort idag, lite ändrade planer om man säger så. de va sjukt hemskt & tårarna va inte långt borta, de va så hemskt för kon & så fruktansvärt att se henne lida, men de va bara att bita ihop - kalven måste ju ut! de är väldigt omtumlande & de tar hårt, men sånt här händer ju ibland så de är lika bra man vänjer sej vid de & härdas me en gång.

SORGLIGT!

Hemsk dag.