Försovning

vi tar de från början. kl va 21.00 onsdag kväll. jag hade precis ätit färdigt min middag bestående av färskpotatis, fiskpinnar & sallad, hade även gjort iordning lunch till jobbet dagen efter, alltså till idag. jag hade genomfört mina dagliga aktiviteter: kollat facebook, bloggen, blocket, mailen, duschat, kollat ett avsnitt scrubs medan jag åt, borstat tänderna, pratat me sparris. jag hade alltså inge kvar att göra av dagen så jag gick & la mej, lagom trött. satte först i laddaren i telefonen & ställde klockan på 5. somnade runt 21.30.

hittills va jag väldigt nöjd me hur onsdagkvällen slutade. men vad jag inte visste va att jag skulle vakna me ett ryck torsdag morgon, se mej omkring i rummet & att döma av ljuden i huset & fågelkvittret utanför fönstret  inse att klockan va mer än den borde vara...jag sträcker mej sen snabbt mot telefonen som - som jag anade - va helt död. laddarjävel!

den förbannade laddarn har glappat på senaste tiden men jag brukar få den att funka felfritt efter lite fipplande me den, men nu hade den alltså lagt av & lämnat mej ensam åt mitt öde. lyckades få i tillräckligt mycke laddning i mobilen för att kunna ringa martin & säga att "jag vet inte om du har märkt att jag inte är där?" varpå han svarar ett tvekande "näääe" & jag förklarar då att min mobilladdarjävel slutat funka under natten & jag vaknade därför nu, kl 06.34, men att jag skyndar mej & är där efter 7.

ingen frulle. ingen tandborstning. off to work. i all min hast glömde jag STRUMPOR, & eftersom jag går i foppatofflor till bilen så märkte jag ju tyvärr inte av de ganska stora problemet förrän jag va 2 mil hemifrån. o även om man vill, så åker man inte hem efter ett par strumpor. nej nej, istället bet jag i de sura, drog på mej stövlarna på mina barfota-fötter & traskade ut i lösdriften & såg glad ut.

jag vet inte om ni provat att jobba 8 timmar på ett svettigt jobb i 30 graders värme utan strumpor i lagårdsstövlar, men jag tänker utgå ifrån att ni haft turen att slippa.

de är ingen trevlig upplevelse kan jag säga. efter ett tag känner man att fötterna behöver luft så man byter till ett par låga vanliga stålhätteskor & hoppas på en något angenämare fotmiljö, men tvingas smärtsamt acceptera att de får bli stövlar istället när man gått så långt att de börjar lukta bränt av skoskav på dom redan så flug-sönderbitna hälsenorna. känslan man får när man då sätter ner foten i stöveln igen (som man gått runt me i x antal timmar) är om möjligt ännu värre.

så jag antar att synden straffar sej själv. hur detta kunde drabba mej när de eg borde va min mobilladdare som straffas hårt, de har jag ingen vettig förklaring till. men min fråga är: varför? varför, när jag nu gick & la mej så tidigt jämfört me andra kvällar, skulle jag vakna så sent som en & en halv timme efter min alarmtid?!

dagen har ändå varit väldigt bra, men svettig. blä.