att behöva trösta nån annans unge. asså seriöst. PANIK!!!
jag hade precis mockat caprices box & skulle gå & tömma kärran, så jag passerade en av stalltjejerna, Josefines, ungar på vägen in, o nåra meter efter jag gått förbi så börjar ungen gallskrika. jag blundade hårt me ögonen & tänkte snabbt "ska jag elle ska jag inte? om jag skyndar mej in i stallet me kärran kan jag låtsas som jag inte hörde" men mitt dumma samvete tog övertaget & jag tvingade mej själv att sätta ner kärran & gå nerför backen för att lyfta upp den stackars lilla flickan ur lerpölen hon hade ramlat i.
då skrek hon ännu mer som om hon blev rädd för mej, otacksamt, jag som satt där på huk & borstade av henne smutsen & använde min allra snällaste röst när jag sa "hur gick de? de va väl inte så farligt, du blev ba lite skitig. ska vi gå in till mamma?" & så räckte jag fram min hand mot henne,men ungen tvärvägra, hon ba tjöt & tjöt & tjöt, ända tills josefine äntligen kom ut & fråga va som hände. jag flydde fältet illa kvickt & påminde mej själv att memorera denna stund som ännu en punkt på listan varför-jag-inte-vill-ha-barn...
hjälp! varför blir jag så panikslagen? elle förresten, jag vill inte spekulera i de, för jag vill inte ändra åsikt. jag ska inte ha nåra barn, ok? jag har mina djur. så!
apropå djur...jag börjar förstå folk me katter hemma som inte verkar bry sej om att dom får katthår överallt & som inte märker att deras stackars gäster (som sällan kommer dit numera pga katthåren) sitter & håller tillbaka klökningarna när de pillar bort katthår ur maten... jag har nämligen hästhår överallt, alltid caprice-hår oxå. hmmm mysigt, 1kg vit vinterpäls på mackan! haha, men the point is, att när de är ens egna djur tkr man inte de är äckligt, men jag skulle förstå om nån annan reagerade om jag skulle bjuda dom på en macka me hästhår på nån gång... haha!
en sak till. ellan har börjat blogga! jag har lagt till en länk till hennes blogg under dom andra bloggarna, kolla in den, den är såå fin :D
nähe gonatt på er. imon e de fredag :)
Jag får oxå sån där ångest när barn gråter...men som i ditt fall som typ alltid händer är ju att dom börjar tjuta ännu mer när man ska trösta. Otacksamma ungar!
SvaraRaderaJag har katthår överallt även att vi städar jämt. Så är det tyvärr och det får man tåla...jag brukar inte ha hår som ingridiens i maten men det kan åka ner lite som extra krydda ibland. dom håriga små underbara fyrbenta sakerna. we love them även att dom hårar som fan.
see u later alligator.
puss
Barn (människor) fungerar inte heller med fjärrkontroll. Ingen av eller påknapp. Det är faktiskt ingen större skillnad på små och större människor. De är lika okomplicerade egentligen. Eller komplicerade om Du vill. Jag tror det är vi själva som läser in en massa onödigt.
SvaraRaderaKram
Hahaha,jag tar ju tiotusen ggr hellre några caprice hår i maten än ett hår från ngn människa...vi kanske e skadade men det känns mkt fräschare:P!!!
SvaraRaderapuss o krams