om man skulle ut & resa igen?

näää klart jag inte ska. skoja ju ;) men gud va skönt de skulle va. up off and away. den senaste idéen som lockar nåt fruktansvärt just nu är att åka som praktikant till Bent Branderup i Tyskland & ta me Prissan, sadla om till Akademiskt & komma tillbaka som en fullfjädrad livskonstnär.

de är va ridningen är, elle kan vara, ska jag väl tillägga, för jag anser att utvecklingen tagit ett steg tillbaka & hästarna utnyttjas inte till sin fulla kapacitet längre. i fulländat samspel me en häst kan man nå den största frihet som överhuvudtaget finns, o den finns inombords, den definieras inte av materiella saker elle ekonomiskt oberoende, friheten finns bara inne i oss & vi är de enda som begränsar oss. inget annat & ingen annan står i vår väg. kan man se hästen för vad den är, en fri varelse me ett magiskt psyke, o lära sej samarbeta me den, så kommer man tsm me hästen nå den allra största friheten. på egen hand är de omöjligt. de är mäktigt asså. o jag vill dit. de är verkligen en gränslös konst & jag beundrar dessa livskonstnärer så otroligt mycke.

vilket leder in på ämnet historia. man kan inte avfärda historian, för vi ÄR historia. va tänker ni när jag säger år 1250? oj, de va länge sen. jag säger att redan då skrevs de ridlitteratur av bl.a Giordano Ruffo. har ni nånsin sett gamla tavlor av människor & hästar i strid? hur är hästarna tecknade? i rörelser som Levader & Caprioler & Terre á terrer, rörelser som idag utövas av Spanska Ridskolan & ett fåtal anhängare av den Akademiska Ridkonsten, däribland Bent Branderup. förr hade dessa rörelser en livsviktig funktion, att hålla fienden på avstånd, ett försvar. Ryttarna lärde in kommandon för dessa rörelser redan på 1000talet, rörelser som alla hästar redan har i sej, de är naturligt för dom. de är få människor som idag kan ta fram va som redan finns i hästarna, som är konstnärliga & frisinnade nog att möta hästen på hästens nivå & på så vis få ut de allra mesta ur sin häst, vi har sänkt nivån nåt kopiöst när de kommer till ridkonsten, vi använder hästarna bara så pass att vår kunskap räcker till, vilket är synd, för hästen har mer att ge!

de finns så mkt frihet i ens vardag som man inte har tid att lägga märke till elle att ta vara på. en soluppgång, att dra in ett långt andetag av frisk vårluft, en promenad tidigt på morgonen innan staden vaknat, se sina djur välkomna en me framåtpekande öron & glada ögon - inga ord behövs, fågelkvitter, se ut över havet, porlande bäckar, ekorrar, vind i träden, en klarblå himmel, höstlöv, blommande träd på kyrkogårdar, ljudet av gräsklippare, kossor på grönbete, den första snön, gröna ängar, betande hästar, surrande humlor, att skratta, böcker, spela piano

va jag vill ha sagt me den här bloggen?

mycke. de va väl mest så här mina tankar gick. de är så stort för mej, jag ser så stora grejer när jag tänker på ridningen & livet & de är så mkt jag vill göra & jag försöker hitta tillbaka till sinnesfriden igen. jag vill så mkt & jag undrar alltid hur jag ska kunna göra allt på en gång, jag vill hinna me allt - allt allt ALLT - livet är så kort.

sen blev jag påmind om alla fina enkla saker i ens närhet som man ska försöka komma ihåg att uppskatta. de är de lilla som räknas, de är dom små små sakerna som är så vackra. mitt i alltihopa måste man försöka stanna upp & fundera över hur mkt just den där lilla grejen betyder för en... idag hörde jag en bäck porla när jag va ute & red, o jag ba kände hur mkt jag älskar de ljudet & hur mkt jag har saknat de nu under vintern. de är vår nu. vi har ju 4 årstider i sverige. vi har allt! de är så vackert me årstider. fundera över sånt på vägen till jobbet, när man ser träd genom bilrutan, tänk hur många vilda fina djur de går där inne i skogen nånstans & betar & har de lugnt & skönt. tänk bara.... allt är så himla fint!

ja hörni, ibland slår de slint, välkomna in i mitt huvud ;)