första galoppen utomhus

...o jag överlevde den! puh. den där galna lille busen, vet inte va jag ska tycka om honom egentligen. ena dagen är han snäll som ett lamm & andra dagen som en kaxig & tjurig tonåring! snacka om trotsålder.

iaf, zinzano & jag gav oss iväg inåt skogen, vilken i kalmar kommuns fall innebär grusvägar. all snö är borta & man kan äntligen göra lite annat än att skritta. vet inte om jag va så himla glad över de, jag har ju gått & dragit mej för den här dagen hela vintern - den dagen jag skulle behöva ta ut min bockande unghäst på en galopptur i skogen - men att erkänna mej rädd va då fan inget alternativ (!) så jag tog tjuren vid hornen & galopperade. han va faktiskt överraskande duktig, me tanke på att vi mötte både rådjur & bilar. så jag är nöjd, men de är inte min kropp....

...för de är nämligen så att min rygg e paj! haha - igen.

på jobbet idag va de dags för klövverkning. jag skulle klippa juver & va väldigt glad över de, så när första kon va på plats & upphissad i verkstolen så tog jag klippmaskinen & gick me ett stort leende fram & började klippa... arbetsställningen va inte direkt den bästa men de va inget jag bekymrade mej om - förrän jag skulle resa mej & hörde ett "kras" i korsryggen - frös till is i ett kort ögonblick & kände mej ungefär som dr.Cox i scrubs när han dunkar en basketboll i korgen & när han hoppar ner så får han typ ryggskott men vägrar låtsas om de.

likadan är jag, så jag reste mej sakta, så lodrät som jag kunde bli, fortfarande me ett leende på läpparna, dock ett lite mer påklistrat sådant, o gick tillbaka till där jag stod från början. tror egentligen inte jag lyckades lura nån där jag gick runt, stapplande ben & böjd rygg, haltande & stel me ett besvärat uttryck i ansiktet & när jag va tvungen att böja mej ner för att ta upp sprayfärgen innan varje ny ko så fick jag lägga ena handen på ryggen. börja undra om de är jag elle min farmor som fyller 90 på måndag?

kände mej precis som ellan såg ut den där dagen på barkestorp för 1700år sen, ni vet, när vi oldies gick gymnasiet, o jag kom gåendes över stallplanen & såg en skugga som rörde sej helt sjukt långsamt inne i stallet som såg ut som typ häxan i Hans & Greta så mkt lutade hon sej framåt... jag blev skiträdd & trodde att de va den där hemlösa tanten me dunjacka som vandrar kalmar runt dag efter dag o tänkte att nu är min sista stund kommen, nu är hon här för att hämnas för den där gången jag mötte henne när jag kom ridandes på slingan i smedby & hon blev så sur. men när jag kom närmare såg jag att de bara va ellan som va tillbaka från sjukhuset & sin blindtarmsoperation ;)

haha jag dör av skratt än idag! vilken syn!

nähe nu är denna dagen slut, inga onlinespel ikväll inte, jag vill hinna läsa min bok.
gonatt :)