kom o tänka på kenya.
när jag kollar på bilderna så känns de som igår. de är snart 2 år sen. men jag minns allting så väl. de är en tid i mitt liv som jag alltid kommer minnas, den förändrade min syn på väldigt mycket.
att leva i ett land me så höga dödssiffror till följd av sjukdom & så extremt stor brottslighet & korruption, de berör verkligen. allt blir så svart på vitt, att sånt här händer verkligen i ens vardag, även om så på andra sidan jordklotet. alla lever inte i trygghet. alla har inte pengar & långt ifrån alla är friska. systemet är så korrupt att du inte kan lita på nån, polisen är i kenya så sjukt köpta att ingen ens tillkallar polis när nåt händer, utan allmänheten reder ut oegentligheter på egen hand... vilket ibland slutar i mord!
detta hände medan jag va där. 2 män blev ihjälslagna me pinnar av ett helt gäng me vuxna människor, mitt på gatan där vi bodde, framför ögonen på både små & stora barn. dom hade snott nåt. 2 simpla tjuvar. så hårt tar man på tjuvar i kenya. när vi frågade folk hur de kunde slå ihjäl folk så, svarade de att "de där va väl inge, dom brukar sätta bildäck runt huvena & tända eld på dom!"
de är lätt att glömma bort de viktiga i livet.
för många av de här människorna i kenya va överlevnad första prioritet. mat för dagen. de finns absolut ingen backup från samhället överhuvudtaget. man betalar ingen skatt. man har inget tillbaka. finns inga bidrag att få. varje man för sej själv.
o mitt i allt elände så finns dom här eldsjälarna, som väljer att ägna sitt liv åt att ge övergivna barn ett hem & en framtid. Calvary Zion va ett av dom barnhemmen. o barnen är så tacksamma, så glada. ren o skär lycka.
o då undrar jag, över folk här i sverige, som tycker att minsta lilla grej är världens undergång. man får inte glömma saker, man får inte va försenad me saker, man får inte göra misstag, man får inte göra fel.
de va inte många månader sen jag fick se vad utgången kan bli av ett sånt pedantiskt tänkande.
trodde aldrig att de kunde leda till nåt så fruktansvärt, men oj så fel jag hade.
för mej känns de viktigast att va lycklig, ha hälsan i behåll, ha familj & vänner omkring som gör en glad, ha kul, uppleva saker... man lever inte länge... så de gäller att prioritera rätt från början. o att spara ihop en hög me pengar som jag kan sitta på tills jag blir 100 kommer aldrig bli min högsta strävan. men gör de mej till en sämre person? skulle jag inte vilja påstå. jag har bara andra värderingar. o jag är säker på att jag delar dom me väldigt många andra oxå... :)
så för oss som tycker att upplevelser är värt mer än pengar så har jag lagt upp lite bilder från den mest betydelsefulla resan i mitt liv:
Det var det absolut bästa blogginlägget jag någonsin läst! Du har så rätt!
SvaraRaderaVi är så lyckligt lottade här, släpp lite på alla måsten å istället njut av livet vi faktiskt lever.
Jag ryser och tårarna rinner!
jättefint inlägg Annika!! Ofcourse är familj o vänner viktigast och att ha roligt för det är ju i nuet vi lever!! pussss syns på lördag :)
SvaraRadera