Min älskade häst

Igår efter en lång lunch i stan me mamma & pappa & lite fika hos mormor så följde dom me till stallet & hjälpte mej (tack o lov) me transporten & me att byta lyse på bilen. när man har folk på plats får man passa på att få lite bilder tagna på mej & min älskade lilla häst :)

Mitt allt

mamma & prissan

Bilder från förr

Barkestorp säkert 6 år sen

Långemåla 2008

Barkestorp 2003

Ohamn 2007

Hjorted/Vimmerby 2002

Hemma hos uppfödarna på Melgängs gård

Clinic me John Moore

Saltvik 2002

3år

Saltvik utanför vårat gamla hus

Kalmar 2010

Vilken otrolig förändring min häst har genomgått under alla dessa år. hon kom till mej som 2,5åring okt 2001, jag va 14 år då. de va min själsfrände jag såg där i hagen sommaren 2001.

Bland ett 20tal andra lipizzanare i blandade åldrar som bråkar om hö står i mitten ett tanigt litet sto & ser på mej me nyfikna ögon. Jag visste inte ännu vilka av hästarna i hagen som va de två saluhästar vi hade kommit dit för att kolla på, o jag frågade ägaren vem hästen va som stod & såg på mej, totalt opåverkad av den flock hästar som stimmade runt omkring henne, o när ägaren Ewa svarar att "de är hon, de är caprice" så va de inte nåt snack om saken, de där va min häst. utan ett ögonblicks tvekan. de sa klick.

Sen den dagen har hon varit min bästa vän. så trygg o så snäll. jag har kunnat lita blint på henne. detta va en oinriden unghäst som borde ha slängt av mej nån gång ibland & som borde testat gränser dagligen, men aldrig. hon har alltid haft ett bra omdöme, aldrig gjort saker som kunnat va farliga för mej, alltid slutat me dumheter i rätt tid, alltid tagit en tillsägelse, alltid tagit hand om mej. så klok o beskyddande. hon har funnits som en trygg punkt för mej under alla år.

Jag älskar den här hästen över allt annat & jag har ett väldigt starkt band till henne.

de känns som en saga. jag är evigt tacksam till mina föräldrar & min farmor som gjorde de möjligt för mej att ha egen häst <3