lördag

ho hoooo?

jag har inte en gnutta motivation... o då menar jag inte ens lite! har inte en aning om varför jag gör saker & egentligen har jag inte lust att gå utanför dörrn om dagarna. har ingen lust me hästarna. förstår inte va meningen är? varför gör jag de? vart är jag på väg me de lixom, de går ju ba dåligt ändå. har ingen lust me jobben, orkar inte anstränga mej nåt alls just nu... o ändå så ligger de o gnager hur jävla mkt pengar jag måste ha in varje månad för att klara allt jag skulle envisas me att ta på mej, allt på en gång!!!

som om de inte vore nog, när jag sen fick ett samtal häromdan & blev erbjuden halvtid på en gård på öland + plus hjälpa till me deras hästar inför 3årstest m.m, för långt norrut för att vara lönsamt, så tackar jag inte ens nej me en gång fast jag vet hur nära gränsen min ork & tid är, utan nä, då ska annikajävel tänka på saken för jag vill så gärna säga ja när jag blir erbjuden jobb för man känner sej duktig!

jag vill tillbaka till usa. de va ba roligt. där va jag duktig me hästarna & dom gick bra me mej, folk bad om hjälp & jag fick beröm av chefen & fick dessutom betalt för de.. man ska inte ändra ett vinnande koncept säger dom... o de har jag gjort nu! jag åkte hem & trodde jag skulle få halvbloden att gå lika bra som lusitanorna gjorde! what a load of crap. varför håller jag ens på me halvblod när jag alltid velat ha spanska hästar?! jag som va så himla motiverad, jag va så stensäker på vad jag ville...

o jag som alltid velat starta eget företag...nu när jag nått de målet borde jag va så mkt gladare, men jag känner att jag inte orkar me nåt...jag vill ingenting! varför måste allt va så svårt... min nickelallergi håller på att ta död på mej. hur kul tror ni att de är att inte ens kunna ha bh på sej utan att känna de som alla världens löss just samlats på din kropp! hur kul är de att inte kunna ha ett hårspänne i huvet elle mascara på ögonen!!

förlåt för den här otroligt deprimerande bloggen, men man kan inte va på topp jämt!

1 kommentar:

  1. Hur skulle man kunna veta att man är glad och lycklig och pepp om man inte emellanåt vore nere i hålet. Man måste ju ha nåt att jämföra med. Men i hålet ska man inte stanna, en hastig glimt av mörkret bör räcka för att fatta. Dags för uppkravling. Trillar gör alla, de flesta reser sig.
    Kram

    SvaraRadera