nu börjar allt kännas bättre igen!
mamma & pappa har varit till otroligt stor hjälp & sen är de skönt att kunna umgås me massa vänner när man är så nere, tack alla ni har verkligen peppat mej :) sen har caprice varit en liten ängel, hon gör mej ju glad bara av att bara va där i stallet & se så fin ut <3
sen va jag ute i förlösa igår & snackade me nåra bönder, fick tips om en stor grisgård där ute som behöver en till anställd, plus en bonde som precis byggt karusell men som har full personal redan. men jag åkte dit & snacka me han iaf, o efter att vi stått & pratat skit i en halvtimma typ så sa han att han nog kan behöva lite hjälp i helgen, så ev. ev. får jag jobba lör-sön hos honom! :D de är så kul, får jag bara in o jobba lite så kan han inte tacka nej sen! skitbra, jag vill så gärna jobba där, han har precis satsat miljoner lixom o byggt ut lagården & börjat me karusellmjölkning, de säger en hel del, bönder som vågar satsa på sina företag för då vet man att dom är engagerade & vill kornas bästa, o såna gårdar vill man jobba på! inga bakåtsträvare.
jag tvekar lite över grisgården, jag har ju jobbat me grisar förr, o de är kul, verkligen. de är mysigt & lugnt, man går mest runt i stallarna & placerar om kultingar för att jämna ut kullarna, man seminerar suggor, tvättar stallar, flyttar djur, fodrar & skrapar rent hos dom & strör me mysig halm & ser dom små springa & hoppa & skutta runt i den nya halmen för dom tkr de är så kul, men jag har svårt att se mej själv jobba så igen, när man varit ifrån de så länge.
de är ganska svårt att se smågrisar ligga döda på morgnarna för mamman råkat ligga ihjäl dom & man måste plocka ut dom själv & dom är så blå & kalla & stela, o de är ganska jobbigt att kastrera dom eftersom man har en skalpell i handen & skär verkligen i griskultingarna (thats why I DIDNT become a veterinär, o så måste jag skära ändå), sprutar på lite jodopax & släpper ner dom hos mamman igen. de är jobbigt när dom är sjuka för då står man där me en liten kulting i ena armen & en spruta i andra & ska sticka den lilla bakom örat & de är så himla tunn hud där. o ser man en så pass sjuk smågris att man vet att den inte går att rädda så är de inte annat än att ta tag i dom små bakbenen & smälla grisen i betonggolvet så hårt att den verkligen dör på första smällen för de sista man vill är att ta upp stackarn & göra om de.
så de är ett tungt jobb känslomässigt. man är tvungen att stänga av om man ska klara de, de är bara så. man blir okänslig, trots att de man gör är för djurens bästa, så bra liv som möjligt innan slakt. för me grisar är de ju annorlunda. de är ju fkt pga denna enorma efterfrågan på griskött som de går runt för grisbönderna. dom skulle ju inte behövas annars. för lets face it, enda syftet för en gris är ju att så småningom bli mat.
gyltorna föds upp till avel & galtarna går till slakt, o dom kastreras enbart för att de finns ett ämne i testiklarna som är farligt för människor att äta, alltså måste man kastrera dom som små, de är enda syftet. o dom måste ju slås ihjäl när dom är för sjuka för att kunna överleva, o de skulle inte gå att ringa efter vet t.ex. för så extremt många smågrisar som de är på grisgårdar, jag menar, varje sugga får minst 10 ungar var & har man då kanske bara 40 suggor så är man uppe i 400 smågrisar lågt räknat, o smittotrycket är högt så nästan hela tiden ser man sjuka djur, de är ju inte ofta man slår ihjäl dom, har man bra djurskötare hinner dom se dom sjuka & kan behandla innan de går för långt, men skulle man typ avliva dom skulle man få ha en vet. på gården dygnet runt. de funkar ju inte så, de går inte.
likadant me bedövning vid kastrering, de håller inte tidsmässigt & därmed ekonomiskt & därför görs de inte. jag kan trösta er me att man kastrerar smågrisar vid 3-4 dgrs ålder för då är deras smärtgräns som högst så de gör minst ont på dom. grisar är tåliga djur & känner knappt sånt där, som tur är.
så grisböndernas mål är att ha så låg smågrisdödlighet som möjligt & för att få de måste man ha bra personal som håller ordentligt rent för att minska smittotrycket & som har ett bra djuröga som ser snabbt om en liten håller på att bli sjuk & som är väldigt uppmärksamma. sen vill dom ju så klart ha en snabb tillväxt på grisarna så att dom snabbt når sin slaktvikt så att dom kostar pengar så kort tid som möjligt & alltså ger större vinst.
på kosidan är de ju så att man vill öka avkastningen (=mjölkmängden per ko) & de får man ju genom bra foder, få sjukdomar & ett allmänt bra välmående bland korna. lite andra syften där, sen går ju iofs handjuren till slakt, men de finns iaf fler möjligheter me kor. dom finns inte bara till för slakt, dom ger ju mjölk, dom är ju nödvändiga för oss.
så ni kan säkert förstå att jag tvekar på grisarna, samtidigt som jag är djurmänniska in i själen, så ju fler olika djur jag jobbar me desto bättre mår jag... jag får fundera över de här.
o om de här upprör, kolla upp hur resten av världens grisbönder sköter sina djur. våra djurhållningslagar i sverige är bland de bästa i världen, o ändå vill vi ha de bättre, vilket är BRA! man ska utveckla & förnya! men jag säger bara de, våra djur har de så bra dom kan ha de i händerna på människor!
oj vilket långt inlägg, sorry, I got carried away... ha en bra dag idag hörni!
Puh, inget jobb för nån som är känsligt lagd helt klart.
SvaraRaderaIntressant läsning för en oinsatt.
Lukten! Du glömde lukten!
Intresant, faktiskt, fasen va du kan mycket Annika! Och jag förstår att det måste vara tufft och jobba så där.. Nu har jag lärt mig något nytt:) Hoppas att det går bra med allt!
SvaraRadera