De fantastiska med dessa människor, är att de är så tacksamma, så glada. dom har i våra ögon ingenting, men dom uppskattar livet i sej mer än vad vi nånsin kommer kunna göra. i mina ögon har dom så mkt mer än vi har. dom vet att de inte är en självklarhet att födas frisk, att ha föräldrar till hands, att ha råd att äta varje dag. de lever i ett korrupt land med hög brottslighet och hög procent hiv/aidssjuka. många kvinnor, ofta prostituerade, blir gravida & föder barn som de dumpar i soptunnor & vid vägkanterna (ren självbevarelsedrift - de gör det för att själva överleva, och JA, detta händer verkligen på riktigt) & de är bland andra dessa barn som nån fin människa hittar & lämnar in på nåt av landets många många barnhem.
Och en av alla de eldsjälar som driver barnhem i Kenya är Jane Karigo, som driver Calvary Zion. hon har vigt hela sitt liv åt verksamheten, som är uppbyggd på donationer. förstår ni att dom här barnen som jag har träffat har fått en chans att överleva tack vare att människor skickar pengar till just Calvary Zion? Jane är som många andra kenyaner mycket religiös och jag är övertygad om att en person utan en så stark tro hade aldrig klarat det hon gör. inte att tro på just gud, men att TRO på nåt.
Jag beundrar hela livsstilen, att tron driver dom, att de gör goda saker för att de verkligen tror att det de gör uppmärksammas av nåt högre väsen. för dem är världen ganska svartvit. troende människor = goda människor, icke troende människor = djävulsdyrkare.. (ja så säger dom) kan tyckas naivt, men de beror helt på hur man tolkar de.
Vad är de som säger att vi lever rätt? sverige som ett av världens minst religiösa länder, vad händer när tron försvinner? jag kan tycka att religion många ggr ställer till med problem, för allting handlar ju om tolkningar, o vi ser alla hur fel de kan gå. men att inte tro alls.. slår inte det undan fötterna lite? var finns tryggheten, när vi tappar riktlinjen för vad vi egentligen strävar mot? vad är meningen med livet?
Märker inte vi alla av hur materialismen & utseendefixeringen ökar.. de skrämmer iaf mej, ytlighet skrämmer mej!.. för de är ett tecken på att vi tappat fotfästet för vad som är viktigt. o en tro på nåt, inte en religion utan vad som helst, karma, ödet, egna mål - you name it, ger en drivkraft, ett självförtroende & en strävan att bli en bättre människa. o de i sin tur ger en vetskap om - att utseende & materiella ting - har inget som helst värde på insidan...
Kommentera gärna, vad tycker ni?
Some of the kids at Calvary Zion´s children´s home
Brandi and I at the beach
The wonderful family that I lived with during my time in Mombasa
Marcy and I
The view over Tanzania and Kilimanjaro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar