Catfight

Imorse möttes jag av en helt underbar syn när jag öppnade dörren till gästhuset där katterna bor.

Jag har ställt ett lock från min kattlåda på en filt så den lilla ska kunna gå in där & gömma sej för Albert när hon vill, eftersom hon när hon flyttade hit inte va helt överens me Albert & därför gick in & ockuperade kattlådan för att kunna gömma sej, o var gör katterna sina behov när dom inte kan göra de på lådan för att en kattunge lagt beslag på den, ja de blir tyvärr på golvet utanför lådan. Jag bör nämna att den lilla oxå slutade använda lådan eftersom hon gjorde om den till sitt hem ju, o därför började även hon gå på golvet. trög? en hel del.

De här är ju löjligt, tänkte jag, två fullt rumsrena katter börjar kissa på golvet för att kattungen har allvarliga hagg-symptom, här krävs drastiska åtgärder.

Så jag tog av locket från lådan & satte de på en filt & snabbt därefter märkte jag hur båda började använda lådan som dom ska igen. PUH! Albertina började även gå in & lägga sej i den där igloon precis som jag tänkt, & de blev vapenvila. Vad jag inte hade förväntat mej va att dom skulle bli såna söta vänner, imorse när jag kom in där så kommer två yrvakna katter ut ur igloon tsm & sträcker på sej, o den är inte stor kan jag säga, trodde aldrig att Albert skulle få plats där. Men dom är världens bästa vänner nu & de är sött att se..

...men... vapenvilan bröts iställe av grannkatten.

Idag när jag kom hem från jobbet & gick ner till mina katter för att för andra gången idag släppa ut Albert,(han går in flera gånger om dan & äter o kattluckan är stängd inifrån så jag får ju gå ner hela tiden & släppa ut honom) så möttes jag istället av en luggsliten stackare innanför dörren.

Ooops! Albert satt bredvid igloon, me tufsig päls & en prick i ansiktet, & tittade på mej me en blick som sa
"eeeh, jo, de där me att lära känna nya katter häromkring, de gick sådär...."
fattade att han måste varit i en rejäl catfight me den gråa grannkatten me bjällran som springer runt här ibland. han verkade efter omstädigheterna oskadd, men mitt överbeskyddande jag tog för en kort sekund över & jag sa att
"oj då, du kanske inte borde gå ut mer idag."
& börjar stänga dörren. precis då reser sej Albert, tittar på mej som om han säger
"oh please, jag har väl varit me om värre!"
& strosar självsäkert förbi mej i dörröppningen ut i trädgården. skitnöjd. han börjar tuffa till sej. de är bra, han ska ju bli råttjägare så han kan behöva lite skinn på näsan. ;)

Sjukt kul syn va de!

Nu är de dags att sova bort förkylningen. Wish me luck ;) Godnatt