I guess this means....

va jobbigt de känns att behöva börja inse att saker man ger sej in i inte ger nåt bra. känns som att dom som funnits i mitt liv i så många år har velat va där av en anledning, att dom tycker om mej som jag är & tycker att jag tillför nåt positivt till deras liv...

givetvis är man inte alltid överens men de går alltid att diskutera saker & känna att man kommer lite längre efteråt än var man va innan... skulle nån av mina vänner ha nåt att invända mot nåt jag gör elle säger, så är de så himla självklart för mej att jag tar de till mej & funderar på om jag skulle kunna formulera mej på nåt annat sätt, på ett sätt som inte sårar de personer jag bryr mej om. för jag skulle vilja att dom va likadana mot mej. för mej skulle de kännas fel att tala om för andra att dom får ändra sitt sätt att tolka mej, för de kan va så att man har vissa vassa kanter som man kanske inte ser själv, o de är just därför vänner är så bra - dom hjälper en att bli en bättre människa, att man strävar framåt & inte slår sej till ro me att alla andra är knäppa i huvet som känner annorlunda än mej.

o de är väl just därför man tar åt sej av vad just ens vänner tänker & tycker, o just därför man ska skita i vad mer ytligt bekanta eller okända personer tycker - för dom känner en inte & då är deras åsikter inte viktiga.
jag tycker så illa om att personer som påstår sej vilja in i mitt liv & lära känna mej, då kommer in me en totalt kompromisslös attityd som absolut inte är särskilt öppen för nya känslor & intryck. men då är man väl kanske inte redo heller? känns de ok att till en ny person som man själv valt att umgås me börja hacka ner på dennes personlighet? jag tycker inte de. för mej är de glasklart - om jag innebär så många besvikelser för nån - då återstår inte så mycke mer än att säga hejdå, för då har man kanske inte så mycke i mitt liv att göra.

man måste inte va me mej om man inte gillar vad man får, jag vill ha personer omkring mej som är snälla & som stärker & stöttar mej & får mej att må bra. jag kan va utan folk som tycker att jag på nåt sätt är dålig eller inte uppfyller deras förväntningar. o om jag blir sårad av nåt nån säger till mej, så förväntar jag mej att personen ska kunna säga förlåt & inte upprepa de gång på gång, för så skulle jag göra. men om man är så säker på att man inte gjort nåt fel trots att man fått den andra personen ledsen, då ska man nog hellre leta vidare efter vad för slags stålmänniska man än letar efter, för såna personer vill inte jag ha i mitt liv iaf...

jag är inte den som håller kvar....
...goodbye