Miserable at best - Mayday Parade

Man måste acceptera folk som dom är.

det är ngt som jag lärt mej från de resor jag gjort & alla nya människor jag träffat. man kan inte ändra på nån, man kan bara ändra på sitt eget sätt att se på andra, man kan bara ändra sin egen inställning till saker.
så när jag nu är inne i min absolut mest skitaste period nånsin så är de det här tankesättet som håller mej över ytan. man kan inte pressa nån till att vilja nåt, o man kan inte lura fram skuldkänslor hos nån för att få som man vill, för de slår förr elle senare tillbaka på en själv. de enda man kan göra är att ALLTID sätta sej själv i första rummet, att aldrig luta sej mot nån annan så att man är beroende av den personens beslut.
De kommer alltid göra dej besviken!

Jag ligger här; typ halvfull, nerbäddad hos Jon & Jaci, efter en utekväll på en irländsk pub i Nashua me Josh & hans kompisar, har haft en rolig kväll, men jag har alltid svårt att koppla bort mina problem från såna här kvällar så jag varnade dom att jag inte var de bästa sällskapet för kvällen, ändå övertalade dom mej att hänga på ut. de blev bra, hade en kul kväll efter nåra drinkar & två shots!! sen fortsatte vi på efterfest & spelade ett ölspel som går ut på två lag, 10 plastmuggar/lag & sida av bordet, & varje lag kastar en pingisboll & hoppas på att träffa i motståndarlagets muggar. träffar man så dricker motståndarlaget.

jag orkar inte älta de här, o jag har konstaterat att jag har fått nog. jag orkar inte...im in for myself from now on!

ni ska veta hur mkt jag saknar er i ohamn just nu :) vanliga mysiga em:s-fikor. de e livet! jag gillar min blogg, de är skönt att kunna skriva av sej ibland. men nu somnar jag snart...